Ett samhälles förmåga att ta hand om sina barn, gamla och sjuka säger väldigt mycket om hur det samhället fungerar. Det finns idag många frågetecken om Sveriges förmåga att tillgodose sina medborgares behov när det gäller bra boenden, god service, vård och omsorg av hög kvalitet. I synnerhet eftersom det förekommer så stora och orättvisa skillnader runt om i landet, till och med inom en och samma kommun. Hur kunde vi hamna här?
På senare tid har fokus från politiker och media mest handlat om formen snarare än innehållet när det gäller äldres rätt till boende och den service som erbjuds. Senast i dagens Göteborgs Posten (”GP”) togs frågan upp om bristerna med rådande form ur ett lokalt perspektiv (se http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2569107-forsummelser-bakom-aldrekon). Vi ser problemet men har svårt att sätta fingret på vad som måste åtgärdas. Svårigheten ligger i systemets komplexitet.
Problemen för den enskilda individen och de konsekvenser som uppstår är högst påtagliga. Även om det finns positiva och bra exempel från dagens välfärdsmodell känns det ibland som att vårt fina välfärdssamhälle – samhällskontraktet samhälle och medborgare – har luckrats upp. Så tänk om dagens nivå är den högsta som kan åstadkommas inom det befintliga systemet? Då kommer det sannolikt att bli betydligt sämre framöver. Särskilt när vi tar med det faktum att fler individer ska dela på samma eller mindre resurser på grund av den demografiska utvecklingen.
Andelen äldre i samhället ökar kraftigt. Det är en dessutom av vår tids största globala utmaningar med konsekvenser av enorma proportioner. Äldrefrågan har av FN uppmärksammats som en av de tre största framtidsutmaningarna i paritet med jordens miljöproblem och tillgången till mat och rent vatten. Det här är inte en fråga för några få, den angår oss alla och det är bråttom att göra något. Vi måste agera idag nu när allt fortfarande är en svår utmaning, annars har vi ett enormt problem imorgon.
Det är verkligen många delar i välfärden för äldre som måste förändras (se GP-artikeln) för att jag och många med mig ska skriva under på att vi alla lever i en generell välfärdsstat. För att genomföra långtgående och hållbara förändringar behöver vi därför våga att släppa fram nya idéer, inte som hot utan möjligheter, och vi måste ta hjälp av varandra. Låt oss inte skönmåla verkligheten men samtidigt vara noga med att ta tillvara på allt som faktiskt är bra. Jag tror att en bra strategi är att börja i det som funkar och sedan sätta en vision och mål som alla kan enas kring.
Så vad kan vi göra här och nu? Vikten av ett nyanserat, öppet, välmenande och framåtriktat samtal är en viktig början. Vi behöver en mötesplats – ett forum – för kunskap och idéutbyte på temat Åldrande. Genom att ta ledarskap och lyfta frågan med syftet att involvera ALLA parter som berörs, kan vi sätta fokus på rätt frågeställningar och påverka utvecklingen positivt. Vi måste låta nya och kreativa idéer växa och brytas mot varandra, visa på mångfald av lösningar inom boende, service, vård och omsorg av äldre och till sist uppmana till förändring. Vi kan inte bara tala utan måste också agera.
Min personliga målsättning är långtgående, jag vill förändra vår värld genom att skapa de bästa förutsättningarna för Äldrelivet i Sverige. Jag vill stå upp för de grundvalar som bygger vårt samhälle och som har skapat den solidariska välfärdsmodellen, det är något att vara riktigt stolt över. Tillsammans med dig och alla som är med på denna resa vill jag förverkliga visionen om ”Sverige som världens bästa land att leva, bo och åldras i”!
Välkommen att delta på denna resa genom att ansluta dig till ett nytt och nyskapande forum där idéer och tankar kommer att mötas, och vars resultat ska bli en katalysator för att hitta lösningar på samhällets kanske största utmaning.
Välkommen att ta plats på detta forum och till Göteborg, till Chalmers Konferenscenter och den första SeniorVärldskonferensen på temat Åldrandet.
Vi ses den 21 och 22 april 2015!
//Petter Ahlström